Trädgårdshelg

Dagarna går undan och inget skrivs här. Jobbar mycket och trivs fantastiskt bra i min nya roll som förändringsledare, det är roligt att gå till jobbet igen. Det är så roligt att jag får hejda mig ibland, kämpar med att inte ta på mig för mycket vilket är svårt. Viljan finns ju och det ena ger det andra … hur som. Jobbar på det. 

Min simkompis var bortrest igår så jag simmade efter jobbet istället. Kom till badhuset 17.30 och på vägen dit tänkte jag flera gånger att ”jag åker hem istället”. Skulle hämta beställda varor på Coop före klockan 19 men jag stod på mig, simmade och kände mig väldigt nöjd.

Träning är så där för mig. Jag vill, tycker det är roligt och skönt när jag är där men vägen dit … många tankar som spökar i det här huvudet. 

Upphämtning av varor på Coop och hem och fixa fredagsmiddag, sen var jag ganska trött.

Idag ska jag härja i trädgården. Hjärtat har hämtat två kärror jord som ska skyfflas i nygrävda rabatter och på andra ställen så just idag behöver jag nog inte gå till gymmet.

Skärtorsdag

Jobbade ända in i kaklet idag. Eftermiddagsfikat förgylldes dock av att sonen kom förbi och drack kaffe. Jag ska vara lite kattvakt åt dem i helgen så jag fick lite råd. Det ska bli mysigt, gosa med katt igen.

Syrran hörde av sig, Herr L hade fått medicin utskrivet. Kunde jag hämta den? Prisa fullmakter på apoteket så det gick ju geschwint. Fram och tillbaka till herrn, 4 mil tur och retur, men han bjöd på kaffe och var så nöjd både med leverans och sällskap.

Jag blev dock inte så långvarig, hade beställt matvaror på nätet och de skulle hämtas innan klockan 19.00 i affären. Swosch tillbaka till stan, körde fram till affären, tryckte på en liten länk och vips, kom en personal ut med varorna och lastade in i bilen. Några varor var restade så jag åkte till lokala Ica för att komplettera. Skönt att ha det gjort. Hjärtats ungdomar kommer på påskafton, det är ju himla trevligt om en har något att bjuda på!

Tankade på vägen hem, utflykt i morgon med syster och svåger, tänkte vara förberedd och komma hela vägen …

Hem, lastade ur och in med alltihop i skåpen. Tog ett djupt andetag och vek ihop tvätten och la in den. Körde diskmaskinen och tömde soporna.

Får man ta helg nu?????

När man tar ton

Första hela jobbardagen på tre veckor är avklarad och det gick ju bra. Tog en lunchpromenad och njöt av solljuset, det var dock svinkallt men jag var påbyltad. Efter jobbet var det dags för kören. Det var roligt att träffa alla och sjunga igen men rösten är fortfarande inte helt ok. Den sista halvtimmen fick jag hålla tyst och bara lyssna och lära in texterna. Te, honung och Husdrömmat avslutar den här dagen, ganska trött faktiskt. 

En våffla, en sol, en promenad

Idag vaknade jag och kände mig irriterad från start. Ett inre skav och varför då?Jo, Solen sken, snön låg vit på marken (se där ja!) och när Hjärtat för femtioelfte gången talade om att det är så härligt med vår och det är väl konstigt att jag inte tycker om våren????

Ja. Då brann det till i peruken och jag bad honom hålla tyst och talade om att det som är konstigt med mina vår-dippar är att han efter 11 år tillsammans inte fattar att 

1. Jag inte tycker illa om våren för att jag vill det

2. Jag är lagd åt det hållet, min hjärna funkar så

3. Jag blir galen när han varje vår sätter upp en förvånad min typ ”Va??? HUR kan du inte vara glad när det går mot vår”????? 

Men. Depp ska motas och jag är glad över att äntligen vara frisk. Här hänger vi upp oss på positiva saker.

Vi bestämde träff med vänner, en långpromenad med efterföljande fika och gav oss iväg.

Det blåste isvindar så promenaden blev tämligen kort men kaffet efteråt var gott och våfflan därtill.

Vi åkte hem, jag vilade en stund och gick en promenad till. Nu ska jag virka ett par varv och så har denna helg snart gått. Peppar mig för jobbvecka, den första på tre veckor!

Frisk, ute i solen. Jo men klart jag är glad då. Men jag gör inga hoppsasteg ännu, det kommer sen.

Laser för ett kvaddat knä

Igår hade jag en tid hos sjukgymnast för att få ordning på mitt knä. Den tredje i ordningen. Kan bli tredje gången gillt, Carl, som han heter, var nämligen en man som lyssnade. Bra egenskap för folk i vården tycker jag.

Jag halkade för två år sedan när jag var ute och gick, slog knät i gatan med en smäll och det svullnade upp och gjorde … jätteont. Det kändes ändå stabilt så jag avvaktade ett tag, svullnaden gick ned någorlunda men med bestående smärta på en punkt under knäskålen. Med det slut på allt som innebar att gå ned på knä, det har inte gått att nudda ”punkten”, ibland har det känts som jag skulle svimma för det gjorde så ont.

”Träna” sa sjukgymnast nr 1. 

Ok. Det har jag gjort. Allt har blivit bättre. Utom punkten.

”Du måste träna mer och inte slarva” sa sjukgymnast nr 2.

Eeeeeeh? Här slarvas ingenting men jo, det var nog så tyckte han.

”Annars hade du varit bra nu”.

Då gick jag hem. Har fortsatt gjort mina övningar men gissa vad??? Har ibland inte kunnat ha jeans på mig för det har gjort för ont. Kan också kallas väldigt ömt.

För någon månad sedan slog jag i ett steg på badstegen på väg upp ur bassängen. Det gjorde så ont att jag tappade andan och taget så jag plumsade baklänges ned i bassängen igen och tårarna rann. 

Jag beställde tid och fick komma till närakuten för att träffa en läkare. Som sa att jag var för tjock och därför fick räkna med att ha ont i knäna om jag inte bantade.

Enligt rådande sytrådsnorm väger jag alldeles säkert för mycket men det förklarar ju ändå inte varför jag tränat upp ett smashat knä och bara har ont på en punkt????? 

”Övervikt” fortsatte läkaren.

”Dig tänker jag inte lyssna på” sa jag och lämnade undersökningsrummet. Lyckades få tag på en sköterska, berättade upprört vad jag varit med om och hon lugnade mig, bad mig sitta ned och hämtade, tada: Carl!

Jag fick en chans till och han sa inte ett ord om för många kilon utan lyssnade, läste min journal och gjorde upp en plan. En plan som kändes rimlig och tejpade mitt knä. Kinesiotejp. Ny bekantskap men en trevlig sådan. Det hjälper nämligen. En anings svårbestämd diagnos men det lutar åt inflammation i senfäste och slemsäck. Sånt man kan få om man drämmer i ett knä hårt till exempel OCH kan drabba folk i alla viktklasser. Ett trauma är ett trauma.

Nåväl.

Laserbehandling två gånger i veckan är nu inledd och jag fortsätter med tejpat knä. Jamen visst fick jag nya övningar också. Ganska roliga sådana så jag håller i.

Han är dessutom övertygad om att jag ska bli smärtfri och har lovat att jag kommer kunna paddla min bräda i sommar, ståendes på knäna om jag vill. 

Vilket bra mål! 

Et ord på vägen

Ser att det är en månad sen jag skrev något här. Så kan det gå när verkliga livet ångar på och orden liksom tar slut. 

Månaden kan summeras med: förkylning, bihåleinflammation, feber, hosta from hell, kvaddat knä med inflammerad slemsäck till följd (gör ONT), ännu mer förkylning, tappad röst och så toppades det med: magsjuka som jag nu återhämtar mig ifrån.

Inte så mycket glada hoppsa-steg i mars så här långt alltså.

Hjärtat har navigerat sig genom det hela och hållit sig frisk, lyllos. I helgen sågade han ner vår häck mot gatan och jag satt inne och tittade på. Då tyckte jag det var trist att inte orka vara med, sopa och göra fint. Det får bli sen.

Nä, en helt oglamorös tid passerar där Ipren, Cocillana, Kåvepenin, te och skorpor hållit mig uppe. 

Men, men. Även detta ska passera och tänk att man kan längta så efter sina rutiner som en då och då kan få för sig är tråkiga, jobba, träna, städa, laga mat, promenera och så vidare. Det vanliga. Jag älskar det vanliga ju märker jag nu.

Nåväl. Slut på deppet. En dag till hemma och krafterna har återvänt så jag kan gå tillbaka till jobbet på måndag hoppas jag på.

Under tiden har Stora Systern vidgat sina vyer och varit med sitt jobb i Bangladesh några dagar. Det kom fina rapporter därifrån, så annorlunda och så viktigt jobb de gör, Water Aid, där hon jobbar. Men ja, det var skönt när hon rapporterade att hon var hemma igen …

Jag tyckte väl lite synd om mig själv också vid något tillfälle så jag har bokat in en vecka i Torrevieja i maj, samma tid som förra året. Med en skillnad, i år följer Hjärtat med. Det känns gott att ha något att längta till. Sol. Värme. Bara-vara-dagar. 

Man tar det som det kommer

Veckorna går fort och helgen svoschade iväg i en faslig fart. I lördags åt vi hotellfrukost med min syster och svåger, han fick det av mig i 60-årspresent och nu var det dags. Hur lyxigt som helst, hotellfrukost två helger i rad. Vi satt länge och hade mycket att prata om.

På väg hem åkte vi inom vårt stora köpcenter och jag hittade en lång, tunn dunjacka på rea. 70 %. Passade mig perfekt, både jackan och priset. Hjärtat tycker att jackan ser ut som en sovsäck som går omkring. Jag tycker han är dum och jag är glad över att slippa frysa om rumpan och låren när jag är ute och går.

Annars då? Ja. Det går mot ljusare tider och det känns i hela min kropp, jag går ned i måendet men kämpar på. Promenader, simning, vattengympa och från och med denna vecka ett pass styrketräning. Jag bara gör’t. Försöker att inte tänka så mycket och bara göra.

Så har jag möblerat om i öfvre hallen också, fixat en pysselhörna med plats för mina färger, penslar, pärlor och garn. Allt för att hålla mig själv på gott humör.

En helg

Den här helgen har jag varit i Stockholm med döttrarna och en av svärsönerna. Vi åkte upp igår, lördag, gick lite på stan innan vi checkade in på hotell, det kändes lyxigt.

Vi bodde på Haymarket, vid Hötorget, mitt i smeten. Små men trevliga rum och fönster in mot en innergård. Jag hade eget rum, hur lyxigt är inte det? 

Vi åt supergoda Tapas och drack bubbel innan vi styrde stegen mot Oscars och musikalen Änglagård. Det bokade jag tidigt i höstas så gissa om jag längtat. Vi hade bra platser, det enda smolket var att just den här helgen var inte Helen Sjöholm med utan hon hade en stand in, Jennie Holmgren. Jennie var också bra men så klart, att se Helen Sjöholm och Tommy Körberg tillsammans var en del av grejen. 

Nåväl, vi är inbitna Änglagårds-fans och har sett filmerna otaliga gånger och vi tyckte SÅ mycket om musikalen. Den hade allt! Story, musiken, texterna, skådespeleriet. Nästan tre timmar flög iväg och sen somnade jag nöjd och glad i sköna hotellsängen.

I morse åt vi en av de godaste hotellfrukostar jag ätit. Även här fanns så gott som allt och frukosten avnjöts med utsikt över loppis på Hötorget.

Efter utcheckning tog vi en liten shoppingrunda i second hand-affärer innan vi gick vi Adolf Fredriks kyrkogård och tände ljus på Fabbes grav. Två år har gått sedan han lämnade oss och fortfarande känns det stundtals så overkligt. Det var skönt att vara där en stund.

En fikastund fick avsluta Stockholms-resan innan vi tog tåget hem, en lyxig och skön helg och jag känner mig så glad och tacksam som har möjlighet att hänga med kidsen en helg och att uppleva saker tillsammans.

Om jag någon gång kaklar om badrummet … det här tyckte jag var fint. Hotellrummets badrum.

En paus

Sen sist: två begravningar, mamma-längt, sjukdom och trötthet. Massor med jobb, roligt, ett revybesök och barnvakt åt Minstabarnbarnet. Lägenhetstittning och en stor skopa av funderande hit och dit. Livet liksom.

Soffhäng, virkning och promenader med ljudbok i öronen. 

Tror att jag är på banan igen.

Förhoppningsvis.

Ikväll vattengympa i sällskap av sonen. Bra grej.

Ut på tur

05.50 ringde klockan i morse, 06.00 var jag ute och skottade fram bilen, slängde bara på mig en långjacka över pyjamasen och hoppade i storstövlarna. Det var -8 så jag vaknade till ganska så kvickt. Vår grusgång är ganska stor så jag hann bara skotta en stig till bilen och sopa av verandan. Så mycket snö vi fått! Ca 1dm i natt. Det var gott att duscha och dricka kaffe sen efter den lilla aktiviteten och jag åkte tidigt för att hinna med 7.15-bussen till Nyköping. 

Den jobbiga jobbknuten har börjat lösa upp sig en liten bit i taget och det känns bättre. En bit i taget.

Jag har börjar virka änglar och efter jobbet åkte jag till Dollar Store för att handla pärlor och band till dem. Vi har ingen renodlad pysselbutik i stan längre, förr hade vi ett stort Panduro där det gick att bränna hela månadspengen … Jag hittade inte exakt det jag ville men jag improviserar så får vi se hur jag får ihop det. Det är avkoppling för mig att göra något med händerna , sticka, virka, måla. Tiden bara försvinner och jag rensar tankarna.

Konstaterar att veckan börjat bra. Gillar’t!